Under början av yngre stenålder (Neolitikum) gick en smal fjord eller vik av Bottenhavet fortfarande långt in i Ångermanland. Under fjärde årtusendet f.Kr. nådde denna havsnivå ända fram till Nämforsen, vars nedre del nu är drygt 70 möh.

Inhuggningarna på hällarna kan ha inletts när landhöjningen frilagt de högre partierna av klippöarna Brådön och Notön, över 75 möh. Figurerna finns från 88-73 möh, inom ett cirka 500 meter långt område genom forsen. Ristandet anses ha pågått under perioden 4 000 f Kr till någon gång efter tidig bronsålder (ca 1 500 f Kr). Merparten av ristningarna tros ha tillkommit under perioden närmast före 2 000 f Kr.

Hällristningarna har med all säkerhet funnits i folks medvetande i alla tider och har därmed varit en betydelsefull del av kulturlandskapet ända från stenåldern. Figurerna på hällarna viskar tyst om magi, kulthandlingar eller religiösa riter och ceremonier, som vi i dag bara kan ha teorier kring.

Just här upplevdes sannolikt Naturens urkraft långt innan vattenkraften började utnyttjas i det moderna samhällets tjänst. Denna hällristningsplats har också en särprägel inte bara genom naturmiljön. Här återfinns bildmotiven både från den norrländska fångstkulturen och figurer, som synliggör kontakter med Nordnorge, Ryssland och Sydskandinavien.

Redan år 1705 är platsen omnämnd i en latinsk avhandling, ”de Angermannia”av Erik Mikkelsson-Ström. Den förste, som beskriver Nämforsens ristningar lite närmare är Abraham Abrahamsson-Hulphers i sina beskrivningar över Ångermanland 1780.

Arkeologen Gustaf Hallström (1880-1962) började sina undersökningar vid Nämforsen 1907. Hans omfattande fältarbeten på platsen kulminerade mellan åren 1934 och 1939 då praktiskt taget hela dokumentationsmaterialet producerades. Kompletteringsarbeten gjordes 1943-1947 och han svarade även för undersökningen av boplatsen Rå-inget 1946.

Hallströms samlade verk ”Monumental art of northern Sweden” (1960) är ett omfattande arbete med noggranna beskrivningar och ett stort planschverk med avbildningar.

Många tidigare okända figurer och linjer på Laxön upptäcktes av Christian Lindqvist i samband med imålningar 1997. Sven-Gunnar Broström har nu dokumenterat ytterligare c:a 500 figurer under arbetet med Umeå universitets forskningsprojekt, där arkeologisk dokumentation, miljöarkeologisk metodik och digital teknik återskapar förhistoriska miljöer vid hällristningsplatserna Nämforsen och vid Ullevi i Sörmland.

Se vidare på Hällbilder, språk och miljö.

Flera vetenskapliga program för TV och radio har spelats in vid Nämforsen under de senaste åren.

Det är allas vår skyldighet att se till att bevara och skydda dessa fornlämningar för kommande generationer!

« Tillbaka